Linnea

Nytt år och samma gamla ångest
Nytt år och nya rubriker på tidningarna om hur man ska "komma igång" med det ena och det andra. Hur det här året ska bli så himla bra. "Kickstarta" hit och "boosta" dit. Inte sällan handlar det om utseende och vikt. I andra fall handlar det om att göra om hemma, skaffa en ny hobby eller läsa någon självhjälpsbok som ska få en "back on track". (Ett "track" som man inte ens visste att man hade ramlat av...?)
 
Mitt nyårslöfte i år är kort och gott: Att vara snäll mot mig själv och ta hand om mig själv
Med det menar jag inte att jag ska bli skitduktig och börja träna och äta supernyttigt och fixa små fina hemmaspa-kvällar där jag kladdar med ansiktsmasker och sånt för att "ta hand om mig". Nej, jag menar att inte stressa ihjäl mig, tillåta mig själv att ta det lugnt och göra det jag känner för. Försöka sänka mina prestationskrav. Bromsa när det blir för mycket. Våga säga ifrån. 
Sen vill jag komma igång och träna igen också men inte för att bli snygg eller för att känna mig duktig, utan jag vill hålla fokus på att bli starkare, orka mer och slippa ha ont i ryggen. 
 
Sen vet jag ju att jag kommer att halka dit. Ta på mig för mycket. Stressa upp mig och oroa mig för mycket, men förhoppningsvis är jag lite mer medveten om det och bättre på att hantera det än vad jag varit under året som varit. 
 
Nytt år och nya tag. Samma gamla ångest. Jag kämpar vidare.
 
Så får man faktiskt göra ibland
I natt sov jag nästan ingenting. Vände och vred mig hela kvällen, somnade någon timme, vaknade starx före tre och var fortfarande vaken när larmet ringde klockan 6 i morse. Jag tänkte först att jag skulle gå upp och komma igång med dagen och låtsas som ingenting. Ta mig till skolan och hålla uppe fasaden. Men sen ändrade jag mig, stängde av larmet och somnade om. 
 
Natten var full av stress, oro och ångest. Stora tankar, jobbiga känslor. Natten bestod också av djupa samtal med min älskade sambo som kom hem någon gång där mitt i natten. Det behövdes verkligen. Det blir så ibland, att vi pratar hela natten. Om stort och smått. Pratar om livet och allt vad det innebär. Senaste året eller så har livet inte varit så lätt för någon av oss, men det känns ändå som att vi är på väg att komma ut på andra sidan. Det börjar ljusna. 
 
I natt hade jag sådan ångest. Idag har jag ångest. Jag började dagen i en enorm uppförsbacke mentalt, så som det ibland är för mig. Skillnaden är att jag idag tillät mig själv att ställa in alla planer och måsten och bara vila. Så får man faktiskt göra ibland. Försöker lära mig att jag inte måste vara så duktig och klara alla "måsten" och "borden" jämt. Ens mentala hälsa är faktiskt viktigare än att prestera. Har äntligen börjat lära mig det. 
 
Nu ska jag ut och andas i fina vintervädret, sen bara kolla på film och mysa. 
 
Jag vill ju kunna svara ärligt
När man träffar på någon bekant på stan och de säger "Hej! Hur är det med dig?" eller "Är det bra med dig?" så svarar man ju alltid ja på den frågan. Det är så bra så. Oavsett om det är sant eller om man överväger att ta livet av sig.
 
Jag önskar jag kunde svara ärligt på den frågan. Kanske inte blotta hela mitt inre mående för en ytligt bekant i förbifarten men jag vill kunna berätta för människorna omkring mig hur det faktiskt är. För det är inte bra med mig. Visst har jag en del bra dagar också men tyvärr är de flesta inte bra. Mitt utgångsläge är liksom ganska lågt. Lägre än vad som är normalt. Vad som nu anses normalt. Ångest, stress, oro, panik och nedstämdhet är vardag för mig. Har varit till och från i många år. Jag jobbar med det men det är inte lätt. Min situation och mitt liv ser inte alls ut som jag skulle önska. Något jag sällan erkänner, knappt ens för mig själv. 
 
Tanken med bloggen är att få skriva av mig och bena ut alla de saker som tillsammans har gjort att det har blivit såhär, och förhoppningsvis bli lite klokare på köpet. Någonting måste jag försöka göra i alla fall för att ordna upp röran som är mitt liv.